Idag har alla förslitningsskador som mitt tecknande kommer ge upphov till kanske skjutits upp lite grann. För idag har jag simmat. Det gav mig en enorm endorfinkick som fick mig att sväva lite ovanför trottoaren när jag var ute och gick i Malmö tidigare idag. Och det får mig att känna mig så väldigt hälsosam och snäll mot min kropp.
En av mina största rädslor, eftersom att jag befinner mig i tecknarbranscherna, är att få allvarliga arbetsskador i rygg, nacke och händer. Och träning är det första jag ger upp om jag blir stressad. Jag har typ följande prioriteringsordning då: arbete, sömn, mat, egentid (typ kolla på Mad Men eller Buffy eller läsa Sailor Moon på nätet eller annan valfri njutning som får mig att känna mig levande), träning. Jag vill inte ha det så, men allvarligt, vem kan hålla alla de där grejerna igång samtidigt under pressen från en sträng deadline? Jag känner en tjej som aldrig släpper sin träning, men istället skippar sömnen. Då föredrar jag ändå min metod.
I alla fall, det har varit en himla fin söndag.
Jag fick låna del 1 av Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" av en kompis och läste slut den på några timmar. Den handlar om aidsepidimins utbrott i Sverige på 80-talet. Om hur homosexuella män insjuknar och dör på löpande band just när homokampen i Sverige på allvar ska börja kicka igång. Om hur samhället runtomkring sviker och sviker och sviker. Och den är skitbra, läs, bered dig på stor sorg.
/
Saskia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar