Dotterbolaget är ett feministiskt serienätverk för kvinnor och transpersoner. Kontakta oss på info(a)dotterbolaget.com.

söndag 7 oktober 2012

Separatismen så funkar den

Som jag nämnde tidigare i veckan, så talade DB-Malmö om DB som separatistisk organisation på vårt förra möte. Bakgrunden till detta var att några av medlemmarna hade mött oförstående, misstänksamhet och avfärdande av DB som positiv feministisk kraft i serievärlden just på grundval av att vi har valt att vara trans- och kvinnoseparatistiska.

Hur kan då detta komma sig? Varför är separatism en så provocerande idé för så himla många människor?

Som jag förstår det har folk ofta följande negativa åsikter om separatism:

- Separatism förstärker rådande konflikt genom att cementera de parter som är inblandade i konflikten i två läger som inte samarbetar. I det här fallet kvinnor och transpersoner mot cis-män, dvs män som är födda som biologiska män (pojkar? spädbarn med manliga gentialier?) samt uppfattas som män av sig själva och andra.

- Separatism är i sig diskriminerande. Målet för en rättvisekamp bör vara att upprätthålla allas lika värde i alla situationer. Att utesluta alla som tillhör den grupp som har makt (i det här fallet cis-män) från ett rättevisekampssammanhang motarbetar därför själva syftet med kampen och för oss längre bort från målet.

Jag förstår det också som att folk verkar ha bland annat följande negativa attityd till själva idén om feministisk kamp i seriebranschen (och eventuellt i andra sammanhang/överhuvudtaget):

-  Feminismen är ett överspelat kapitel. I det förflutna krävdes kvinnokamp och andra rättvisekamper (t.ex. transkamp, antirasistisk kamp etc) för då var samhället hierkiskt ordnat på ett sätt som gynnade främst och mest vita cismän. Nu har vi dock genom en gradvis förändring på juridisk och politisk nivå, samt en attitydförbättring hos verklighetens folk och den absoluta majoriteten av alla invånare i detta land, undkommit detta tillstånd. Vi är alltså redan förlösta och befriade. Slaget är vunnet. Att driva den feministiska kampen längre är därför att tippa över i motsatt riktning, tillbaks till ett diskriminerande samhälle, bara med den skillnaden att det nu är vita cismän som blir förtryckta.

Jag skulle vilja bemöta de tre ovan anförda argumenten mot separatisk feministisk organisation och feministisk kamp i allmänhet med följande:

- Idén om att vi redan har nått vårt jämlika paradis (i serievärlden eller samhället) är tyvärr en oinformerad och naiv iakttagelse som inte har stöd i varken forskning eller levd erfarenhet. Vår utgångspunkt är att seriebranschen i Sverige fortsatt genomsyras av patriarkala strukturer. Fortfarande är en överväldigande majoritet av redaktörerna och förläggarna i svensk seriebransch män. Fortfarande publiceras fler män än kvinnor/transpersoner på förlag. Och så vidare.

- Separatism är ett medel som används för att skapa trygga utrymmen för förtryckta grupper att formulera motstånd. Som separatistisk organisation blir Dotterbolaget en mötesplats, ett kontaktnät, en möjlighet för oss att gå samman och ställa gemensamma krav på uppdragsgivare eller institutioner, samt en chans att få samarbeta med och stötta varandra, att få  publiceras, synas, utvecklas och förbli i branschen, trots att vi missgynnas på den för närvarande ojämställda seriemarknaden.

- Separatismen gör kvinnor och transpersoner oberoende av cismän på åtminstone en plats i Seriesverige. En av de mest störiga och slitsamma delarna av att tillhöra en missgynnad grupp som arbetar mot förtryckande strukturer är att hela tiden behöva utbilda majoritetsgruppen (dvs gruppen med makt, dvs cismän) om exakt hur dessa förtryckande strukturer fungerar, förstärks, upprätthålls och får en att känna. I alla sammanhang. Alltid. För minoritetsgruppen är det otroligt ansträngande att alltid behöva förhålla sig till majoritetsgruppen. Det separatistiska sammanhanget är tänkt att vara ett sorts säkrare, friare utrymme där minoritetsgruppen kan göra sin grej, umgås, dela erfarenheter etc utan att det där extra utbildningsarbetet suger energi ur oss.

- Separatism är ett medel och inte ett mål. En väldigt stor del av alla feministiska sammanhang varken är eller bör vara separatistiska. Vissa blir dock tämligen uddlösa om de inte bedrivs separatistiskt.  Jag kan illustrera med hjälp av två fanzine som jag själv har jag deltagit i och producerat utanför DB, båda med feministiska utgångspunkter. Det ena var till för kvinnor enbart och i det andra kunde alla serietecknare som ville delta. I det kvinnoseparatistiska Onanifanzinet (producerat på Serieskolan i Malmö hösten 2011) hade bidrag från män varit helt meningslösa, eftersom att målet med fanzinet var att motbevisa en manlig serietecknares uttalande om att onani är "ett manligt beteende" och ett ämne som är "mycket manligt". Att män gör fler serier som handlar om onani kan inte användas som ett slagträ mot ovannämnda korkade föreställningar. Därför separatism. Sluts Just Wanna Have Fun, ett fanzine producerat på samma serieskola våren 2012, med tema slamperi, skam och politiken kring att ha roligt var däremot öppet för deltagare av alla kön. Syftet med det fanzinet var att problematisera vem som får ha roligt på vilka sätt hur och när, samt hur slampstämpeln används för att göra (främst) kvinnor och flickor till tillåtna offer för hån, övergrepp och brist på respekt i allmänhet. Där hade separatism bara fungerat begränsande. Jag vidhåller att Dotterbolagets syfte är att främja kvinnors och transpersoners inflytande på seriebranschen, motverka hetsen från bla media att få oss att konkurrera med varandra om det lilla utrymme som vigts åt oss och istället främja samarbete och solidaritet. Därför är DB betydligt mer meningsfullt som separatistiskt nätverk än som en feministisk organisation öppen även för cismän. 

- En separatistisk organisation kan alltid ingå i allianser och samarbeten med nätverk och grupper som inte är separatistiska. Dotterbolaget har gjort detta vid ett otal tillfällen, tex genom att hålla workshops på Queertopiafestivalen, Regnbågsfestivalen i Malmö och dylikt. Detta är en del av den feministiska kamp som vi bedriver och borde belysa att vi som organisation inte har inställningen att cismän ska uteslutas ur denna kamp i stort, bara att det finns sammanhang där de faktiskt inte kan bidra med något genom att närvara.

- Separatism går inte emot idén om allas lika värde som människor och är inte till för att framställa nya förtryckande strukturer. Separatism finns till för att synliggöra och motarbeta en större situation där alla i praktiken inte har samma inflytande (värde) och där vissa grupper har/får/tar mer makt på bekostnad av andra grupper. Seriemarknaden/samhället/världen lider av en grav brist på jämställdhet. Dotterbolaget är här för att förändra detta. Som jag ser det har vi två alternativ: Antingen så är DB en separatistisk  sammanslutning där kvinnor och transpersoner kan bedriva en radikal politik och agera för en som helhet jämlik seriebransch. Eller så kan DB vara en organisation där alla serietecknare som på något sätt sympatiserar med feminism försöker skapa en egen, perfekt miniversion av seriebranschen och sedan vänta på att denna liksom bara ska ge effekt på resten av marknaden. Inom denna organisation skulle samma patriarkala strukturer som hemsöker alla sammanslutningar, även feministiska, göra att kvinnor och transpersoner skulle behöva lägga en massa tid och energi på att utbilda och förhålla sig till cismän. Cismän skulle ha ännu en plattform för att visa upp sina arbeten och göra sina röster hörda, på bekostnad av utrymme för kvinnor och transpersoner som idag får sitt arbete synliggjort via det här nätverket. Dotterbolaget skulle med andra ord vara en exakt miniversion av resten av seriebranschen och därmed ha gravt begränsade medel att påverka den senare till att bli mer jämlik.  

- Sverige brukar lyftas fram som ett land som har en exeptionellt jämställd seriemarknad och framförallt de senaste tio åren talas det om hur en våg av kvinnliga serieskapare "tagit över" på marknaden och blivit både mycket inflytelserika och lästa. Inför detta känns det viktigt att poängtera ett antal saker. Denna förändring har skett parallellt med att DB startades upp 2005. I takta med att vårt nätverk växt sig allt större har (i huvudsak vita) kvinnors positioner på den svenska seriemarknaden flyttats fram. Innan DB var denna ännu mer mansdominerad, precis som den är idag i alla länder där feministiska nätverk motsvarande DB inte finns.

- "Den jämställda svenska seriebranschen" är begränsad till den i kulturmedia något mer uppmärksammade alternativserieproduktionen. Denna del av branschen genererar extremt mycket mindre pengar än den i stort sett totalt mansdominerade delen av branschen som består av Bamse, Kalle Anka etc. Dessutom är denna alternativseriebransch, som tidigare konstaterats, faktiskt fortfarande till största del en marknad där vita cismän producerar grafiska romaner och album som andra vita cismän har tecknat.

Det känns som att det går att vidareutveckla det här i oändlighet, men det här inlägget har redan blivit abnormt långt och jag tänker avrunda nu.

Bara lite råd på vägen till två kränkta grupper:

Om du är cisman och serietecknare, men inte feminist, och har analysen att seriemarknaden är jämställd så ber jag dig att läsa Seriefrämjandets statistik över vilka böcker som gavs ut på svenska serieförlag under 2011 och tidigare och sätta dig och räkna. Eller räkna gubbs und grabbs på förlagen. Eller sysselsätt dig med annan motsvarande meningsfull syssla. Läs Nina Björks Under det rosa täcket och feminists of colour-anotologin This Bridge Calls My Back redigerad av Cherríe Moraga och Gloria E. Anzaldúa.

Om du är cisman, serietecknare och feminist, samt provocerad av att du inte är välkommen som medlem i Dotterbolaget: Starta upp din egen feministiska organisation. Ta lite initiativ. Det är verkligen inget som hindrar dig, mer än din egen brist på fantasi.

Det allra sista jag vill säga är att Dotterbolaget idag inte är det säkra utrymme att vistas i för alla kvinnor och transpersoner som vi vill att det ska vara. Vi har ett problem med enorm vithetsdominans. Bland annat. Jag hoppas och vill att vi ska kunna förändra detta. Jag tänker på det som vår största utmaning. I ljuset av detta blir kravet från vita cismän att DB ska upphöra existera som separatistisk sammanslutning än mer ointressant.

Tudelu

/

Saskia

2 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet Saskia! <3

    SvaraRadera
  2. Asbra skrivet!! Den här snor jag till ws-motiveringen!! :) /Tina

    SvaraRadera